publicerad: 2021  
skäl skälet, plural skäl, bestämd plural skälen
skäl·et
substantiv
1 om­ständighet som naturligen leder till visst handlande eller till­stånd
JFR anledning, bevekelsegrund, motiv 1
familjeskäl; hälsoskäl; sakskäl; säkerhetsskäl
skäl (för/till något/att+verb/sats)
skäl (för något)
skäl (för sats)
skäl (för att+verb)
skäl (till något)
skäl (till sats)
skäl (till att+verb)
skäl (att+verb)
tungt vägande skäl; av naturliga skäl; av medicinska skäl; av förklarliga skäl hade ny­börjarna ingen chans mot proffsen; hon fick stanna av humanitära skäl; han tackade nej av principiella skäl; det finns skäl att vara försiktig
○ spec. i vissa juridiska ut­tryck
sär­skilda skäl kan ge en mildare bedömning; han blev dömd på sanno­lika skäl; ungdomar kan bara häktas när synnerliga skäl före­ligger
○ äv. god och giltig orsak
man kan med skäl på­stå att vintern varit svår
göra skäl för något (i över­kant) upp­fylla kraven för någotderas miljö­bil gör skäl för namnet och är mycket bränsle­snål
ha sina randiga skäl ha vissa bakomliggande orsakerhan hade väl sina randiga skäl till att ute­bli från avtackningen
ta skäl något ålderdomligtta resonhon drar för snabba slut­satser ibland, men är ock­så kapabel att lyssna och ta skäl
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska skiäl 'sär­skiljande; förstånd; rätt­visa; plikt; orsak'; urspr. samma ord som skäl 2; jfr ur­sprung till oskälig 1
2 plats där förgrening sker vanligen om plats där en väg delas upp i fler
vägskäl
ett skäl (mellan några)
i skälet mellan tre vägar
belagt sedan 1430–50 (i sammansättn. väga-; (Konung Alexander)) fornsvenska skiäl; bildn. till skilja
3 mellan­rum mellan olika lager varptrådar som upp­står när en trampa på en väv­stol trycks ned och i vilket skytteln löper
JFR rosengång
skälkäpp; vävskäl
belagt sedan 1755; samma ord som skäl 2