publicerad: 2021  
sans sansen
sans·en
substantiv
1 till­stånd av normalt med­vetande äv. inne­fattande sömn
vara vid sans; vakna till sans; komma till sans igen; mista sansen
belagt sedan 1742; av franska sens 'mening; förnuft'; av lat. se´nsus 'förnimmelse; sinne; med­vetande'; jfr ur­sprung till sensation
2 till­stånd av lugn och själv­behärskning
mista sans och reson; med sans och måtta brukar allt lösa sig
vett och sans se vett
belagt sedan 1746
3 mindre brukligt sinne eller känsla för något
ekonomisk sans; äga praktisk sans
belagt sedan 1839