publicerad: 2021  
satisfaktion satisfaktionen satisfaktioner
satis·fakt·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● gott­görelse för människans synd genom Kristi ställ­företrädande lidande
○ ibland äv. mest historiskt upprättelse efter liden smälek
han krävde satisfaktion i duell med an­ledning av för­olämpningen
belagt sedan 1631; av lat. satisfac´tio 'tillfreds­ställelse; upp­rättelse', till sat´is 'till­räcklig' och fac´ere 'göra'