SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 schackel schackeln schacklar schackl·ar substantiv schack´el ● sjöfart m.m. U-formad (metall)stång med bult som löper mellan de två ändarna bl.a. anv. för att koppla ihop vajrar el. kättingar SYN. klam schackelsprint; schackla belagt sedan 1836; av engelska shackle 'boja; länk; schackel'; urspr. samma ord som skakel SO Alfabetisk lista schackbräde subst. schackbräde (bräde) schackdrag subst. schackdrag (drag) schackdrag (schack) schackel subst. schackelsprint (schackel) schackla verb schackla (schackel) schackmatt adj. schackmatt (schack) Till alla ordböcker
