publicerad: 2021  
1sin sitt sina
pronomen
sin´
● som till­hör eller har an­knytning till nyss nämnda person(er) eller företeelse(r)
JFR hans, hennes, sig
han tog sin väska och gick; hon hade ont i sitt högra ben; hon gick ut med sin hund och tog sam­tidigt med sig grannens; trädet tappade sina blad; Ta inte hans penna! Var och en ska ha sin egen
○ ibland efter­ställt dialektalt
han liknar bror sin
de sina sina an­hörigahon firade jul med de sina
efter sitt sinne se sinne
ha sina sidor se sida
ha sitt på det torra se torr
i sin prydno se prydno
(ligga) på sitt yttersta se yttersta
på sin höjd se höjd
på sin tid se tid
på sina håll se håll
på sina ställen se ställe
ta sin (lilla) tid se tid
vara från sina sinnen se sinne
vara sin egen se egen
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform sinum (dat.), vanligen övrig runform sin, fornsvenska sin; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med sig
2sin ingen böjning
substantiv
si´n
● till­stånd då ingen mjölk produceras hos t.ex. ko
före kalvningen står kon i sin upp till två månader
belagt sedan 1693; till sina