publicerad: 2021  
sist
adverb
1 efter alla andra eller allt annat i tid, rum el. rang­ordning
MOTSATS först 1 JFR bakerst
sistfödd; sistnämnda
han kom sist i mål; hon stod sist i kön; NN låg sist i klungan
först som sist se först
sist men inte minst som sista, och viktig, punktsist men inte minst vill jag fram­hålla NN:s in­satser
sist och slutligen som allra sista punktsist och slutligen har museet en samling rariteter som till exempel notmanuskript av Mozart och Beethoven
till sist slutligenefter lång väntan: bussarna hade slutat gå men till sist fick de tag på en taxi
till syvende och sist se syvende
vara sist på bollen se boll
belagt sedan 1477 (Skrå-Ordningar); fornsvenska sizt; nära besläktat med no. sid, adv., 'sent' jfr ur­sprung till omsider, sedermera, 1sedan!!, sist
2 vid närmast före­gående till­fälle när något ägde rum
det är över ett år sedan sist; sist talade vi om ...
tack för sist! se tack
belagt sedan början av 1500-talet Sagan om Didrik af Bern