SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
giffel [gif´-äv.jif´-] substantiv ~n gifflar giffl·arett finare vete­bröd i form av en halv­måne om både kaffe­bröd och mat­bröd kokk.fyllda gifflaren kanna kaffe och två gifflar till frukostsedan 1897ev. av ty. Gipfel ’topp; spets’; jfr äv. schweizisk ty. Gipfel ’litet, av­långt vete­bröd’