publicerad: 2021  
skakel skakeln skaklar
även
skackel skackeln skacklar
skakl·ar, skackl·ar
substantiv
[skak´-]
● stång som förbinder en vagn med selen på var­dera sidan om drag­djur
○ äv. något ut­vidgat
en pulka med skaklar och sele
hoppa över skaklarna (undantagsvis) göra något opassande men roligthan har en tendens att hoppa över skaklarna så fort till­fälle ges ○ spec. i fråga om otrohethan har varit gift i 30 år men aldrig haft tanken att hoppa över skaklarna
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (i sms.; (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk)) fornsvenska skakul, i halmskaklar, plur., 'skaklar gjorda av halm'; sv. dial. ska(c)kel; gemensamt germanskt ord, trol. med urspr. bet. 'kedja'; jfr ur­sprung till schackel