publicerad: 2021  
skalm skalmen skalmar
skalm·en
substantiv
● rörlig, skaft­liknande del på mindre före­mål särsk. på glas­ögon
JFR skänkel 1
bollen träffade glas­ögonen och båda skalmarna bröts av
○ någon gång äv. skakel
belagt sedan 1673 (i bet. 'skakel'); 1750 i den nutida huvudbet.; sv. dial. skalm; besläktat med grek. skalmos´ 'år­tull'; av samma urspr. som skal