publicerad: 2021  
skam skammen
skamm·en
substantiv
skam´
● känsla av blygsel över oförmåga eller förkastlig handling
SE skämmas
(känna) skam (över någon/något/att+verb/sats)
(känna) skam (över någon)
(känna) skam (över något)
(känna) skam (över sats)
(känna) skam (över att+verb)
en skam (för någon/något)
en skam (för någon)
en skam (för något)
känna skam; hon rodnade av skam; han höll på att dö av skam; de fick stå där med skammen
○ äv. om benägenhet el. förmåga att erfara så­dan känsla
hon har ingen skam i kroppen, hon gör precis vad hon vill
○ äv. vanheder
han drog skam över familjen
○ äv. om före­teelse el. till­stånd som är orsak till så­dan känsla
det är ingen skam att vara rädd för åskan; hon är en skam för sitt före­tag
○ äv. försvagat beklagligt förhållande
SYN. synd 2
det är (synd och) skam att han ska vara så lat
○ ibland äv. om djävulen
må skam ta dig!
bita huvudet av skam(men) se huvud
fy skam! något ålderdomligtfy!
för skams skull se skull
inte fy skam inte att föraktaen brons­medalj är inte fy skam
komma på skam ur­sprungligen biblisktinte upp­fyllasfar­hågorna att bandet inte skulle kunna fylla hela arenan kom på skam
nu går skam på torra land! nu har det gått för långt!nu går skam på torra land, den nya styrelsen vill höja medlemsavgiften med hundra procent!
skam den som ger sig man ska inte ge upphan har sökt till scen­skolan fyra gånger utan att komma in, men skam den som ger sig
skam till sägandes skamligt nogskam till sägandes är många lite nonchalanta när det gäller att an­vända säkerhets­bälte
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska skam 'blygsel; förtret; ut­skämd person'; ev. till fornsvenska skamber 'kort'; jfr ur­sprung till skämta; idiomet nu går skam på torra land med tanke på skam­löshet som flödar över likt en vår­flod (1665); nu­mera med an­slutning av skam till djävulen