publicerad: 2021  
ske skedde skett, presens sker
verb
● äga rum om förlopp eller dylikt
JFR försiggå, hända, inträffa 1, utspelas
något sker
i september skulle flyttningen ske; hon försökte varna dem men skadan var redan skedd
○ spec. i svar på order eller dylikt
Anmäl er på kompaniexpeditionen! – Ska ske, kapten!
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska ske; av lågtyska schen, urspr. trol. 'plötsligt in­träffa; springa fram'
skeskeende