publicerad: 2021  
skick skicket, plural skick, bestämd plural skicken
skick·et
substantiv
1 ofta i värderande ut­tryck (goda eller dåliga) om­ständigheter som någon/något befinner sig i särsk. med tanke på funktions­duglighet
JFR kondition 1, 1stånd, tillstånd 2
(i/ur adj) skick
(i adj) skick
(ur adj) skick
träd­gården var i ett bedrövligt skick; cykeln var i gott skick; man försöker åter­ställa slottet i dess ur­sprungliga skick; försäljaren an­vände ut­trycket "i skick som ny" om bilen; bilen säljs i befintligt skick; han för­sattes ur stridbart skick
○ äv. om riktigt till­stånd
vi ska nog få skick på bilen igen
belagt sedan 1508 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska skik 'ställning; förhållande'; av lågtyska schik 'form; ordnat till­stånd'; till skicka i bet. 'ordna'; jfr ur­sprung till chic
2 sätt att upp­föra sig
JFR skicka sig 1
bordsskick
han har dåligt skick
○ äv. om gott upp­förande vanligen i konstruktioner medfason
visa lite skick och fason; är det skick och fason att snyta sig i servetten?
○ äv. om all­mänt ut­brett handlingsmönster sed, bruk
begravningsskick
skick och bruk
belagt sedan 1609