publicerad: 2021  
skilja skilde äv. skiljde, skilt äv. skiljt, presens skiljer
verb
skil`ja
1 ibland med partikelnav, utan större betydelse­skillnad avlägsna någon/något från någon/något, så att tidigare sam­hörighet upp­hör
JFR avskilja
någon/något skiljer någon/något från någon/något
någon skiljer någon från någon
någon skiljer någon från något
någon skiljer något från någon
någon skiljer något från något
något skiljer någon från någon
något skiljer någon från något
något skiljer något från någon
något skiljer något från något
någon/något skiljer av någon/något (från någon/något)
någon skiljer av någon (från någon)
någon skiljer av någon (från något)
någon skiljer av något (från någon)
någon skiljer av något (från något)
något skiljer av någon (från någon)
något skiljer av någon (från något)
något skiljer av något (från någon)
något skiljer av något (från något)
man bör i det längsta und­vika att skilja barnen från föräldrarna; kyrkan skildes från staten; rummen var skilda från var­andra; hon levde skild från världen
○ spec. i ett ut­tryck för av­skedande eller dylikt
han skildes från sin tjänst
○ äv. föra bort ifrån var­andra
skilja de stridande åt
○ äv. utan eg. inne­börd av förändring ut­göra gräns mellan två om­råden; konkret el. abstrakt
ett vitmålat staket skiljer de två träd­gårdarna
○ äv. i fråga om före­teelser som är annor­lunda på något sätt ut­göra olikhet mellan två före­teelser
diskussionen om vad som skiljer människan från djuren
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska skilia 'skilja i sär; ur­skilja; in­se'; besläktat med bl.a. skal, skalle, skalp, skäl
2 upp­fatta skillnad mellan två före­teelser
JFR särskilja, urskilja
någon skiljer mellan/på några
någon skiljer mellan några
någon skiljer på några
hon var gravt syn­skadad och kunde knappt skilja mellan ljus och mörker; han kan inte skilja på rött och grönt; det var omöjligt att skilja på tvillingarna; hon hade svårt för att skilja på verklighet och fantasi
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
skiljaskiljande
Skilja agnarna från vetet. Tale­sätt med inne­börden att skilja det onda från det goda; efter Bibeln (1917 års övers.), bl.a. Matteus 3:12
skilja sig, skilja ut, skiljas