publicerad: 2021  
skiljas skildes äv. skiljdes, skilts äv. skiljts, presens skiljs äv. skils el. skiljes
skilj·as
verb
skil`jas
● ibland med partikelnåt, utan större betydelse­skillnad lämna var­andra till­fälligt el. var­aktigt
några skiljs (åt)
någon/något skiljs (från någon/något)
någon skiljs (från någon)
någon skiljs (från något)
något skiljs (från någon)
något skiljs (från något)
skiljas som vänner; de skildes åt i vägkröken; de skildes för all­tid
○ spec. ta ut skils­mässa
någon skiljs (från någon)
hon hade träffat en annan och ville skiljas (från sin man)
○ ibland med konstruktions­växling
här skiljs våra vägar
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska skilias