publicerad: 2021  
skilja sig skilde äv. skiljde, skilt äv. skiljt, presens skiljer
skilj·er sig
verb
skil`ja sig
1 ta ut skilsmässa
någon skiljer sig (från någon/något)
någon skiljer sig (från någon)
någon skiljer sig (från något)
några skiljer sig
hon träffade en annan och ville skilja sig
○ äv. ta av­sked
några skiljer sig (från några)
de skilde sig från det övriga sällskapet klockan 12
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Ett Forn-Svenskt Legendarium); fornsvenska skilia sik 'upp­häva äktenskap'
2 vara annor­lunda än någon/något
SE skillnad 1
någon/något skiljer sig från någon/något
någon skiljer sig från någon
någon skiljer sig från något
något skiljer sig från någon
något skiljer sig från något
skilja sig från mängden
belagt sedan 1777