publicerad: 2021  
skita sket skitit, presens skiter
verb
ski`ta
1 starkt var­dagligt ha av­föring
SYN. bajsa JFR skita ner
någon skiter (någonstans)
skita i byxorna
belagt sedan 1400-talet (Skrå-Ordningar); fornsvenska skita; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. scin´dere 'klyva; riva sönder'
2 var­dagligt strunta i något
någon skiter i någon/något/att+verb/sats
någon skiter i någon
någon skiter i något
någon skiter i sats
någon skiter i att+verb
hon skiter i honom; han sket i att gå till doktorn; hon skiter full­komligt i vad andra tycker
belagt sedan 1646
skitaskitande
skita ned, skita ned sig, skita ner sig, skita på sig, skita sig