publicerad: 2021
skjuta upp
sköt skjutit, presens skjuter
verb
●
äv. fast sammansättn., se
uppskjuta
förlägga (beslut, handling eller dylikt) till senare tidpunkt
någon skjuter upp något (tid)
de fick skjuta upp avfärden; vi får skjuta upp sammanträdet
belagt sedan 1413 (räfstetingsdom utfärdad av biskop och lagman i Linköping (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska skiuta up
skjuta uppuppskjutande, uppskjutning