SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 skravel skravlet skravl·et substantiv [skra´v-] el. [skrav´-] 1 dialektalt (hög av) småsten belagt sedan 1899; sv. dial. skravel 'skräp', till skravla 'skryta; knarra; bullra'; ljudhärmande; jfr ursprung till skrabbig 2 dialektalt skräp belagt sedan 1643 SO Alfabetisk lista skrattrynka (rynka) skrattsalva subst. skrattsalva (salva) skrattspegel subst. skrattsuccé (succé) skravel subst. skred subst. skred (skrida) skrek (skrika) skrev subst. skrev (skriva) Till alla ordböcker
