publicerad: 2021  
1skrynkla skrynklan skrynklor
skrynkl·an
substantiv
skrynk`la
● vanligen plur. oönskat veck på tyg el. papper eller dylikt; särsk. på klädes­plagg
JFR 1rynka
en blus utan skrynklor
○ ibland äv. rynka
belagt sedan 1725; se ur­sprung till 2skrynkla!!
2skrynkla skrynklade skrynklat
verb
skrynk`la
1 ibland med partikel, sär­skiltihop, till göra skrynklig
någon skrynklar (ihop/till) något
någon skrynklar (ihop) något
någon skrynklar (till) något
skrynkla till duken; han skrynklade ihop cigarett­paketet och kastade iväg det
belagt sedan 1714; till sv. dial. skrynka, besläktat med sv. dial. skrunkin 'skrumpen' och med engelska shrink 'krympa'
2 bli skrynklig
något skrynklar
ett tyg som inte skrynklar
belagt sedan 1734
skrynklaskrynklande, skrynkling
skrynkla sig