publicerad: 2021  
skryt skrytet
skryt·et
substantiv
över­drivet beröm av den egna personen el. någon/något som har an­knytning till den egna personen
SYN. skrävel
skryt (med/om/över någon/något/sats) (för någon)
skryt (med någon) (för någon)
skryt (med något) (för någon)
skryt (med sats) (för någon)
skryt (om någon) (för någon)
skryt (om något) (för någon)
skryt (om sats) (för någon)
skryt (över någon) (för någon)
skryt (över något) (för någon)
skryt (över sats) (för någon)
tomt skryt; hon var trött på hans skryt; skrytet med alla fina släktingar; jag är bättre än NN, det kan jag säga utan skryt
belagt sedan ca 1660; till skryta