publicerad: 2021  
1skräppa skräppan skräppor
skräpp·an
substantiv
skräpp`a
● (typ av) hög växt med små, vanligen grön­aktiga blommor
gårdsskräppa; krusskräppa; tomtskräppa
belagt sedan ca mitten av 1400-talet (i sammansättn. -rot; (Läke- och örte-böcker)) fornsvenska skräppa; trol. av samma urspr. som 2skräppa!!
2skräppa skräppte skräppt, presens skräpper
verb
skräpp`a
● skryta
någon skräpper (med/om någon/något/att+verb/sats)
någon skräpper (med någon)
någon skräpper (med något)
någon skräpper (med sats)
någon skräpper (med att+verb)
någon skräpper (om någon)
någon skräpper (om något)
någon skräpper (om sats)
någon skräpper (om att+verb)
hon ville gärna skräppa om sina fina bekanta
belagt sedan 1506 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska skräppa; sv. dial. skräppa även 'smälla; skrocka; kackla'; trol. av ljud­härmande urspr.
skräppaskräppande, skräpp