publicerad: 2021  
skutta skuttade skuttat
verb
skutt`a
1 hoppa lätt (hit och dit) ofta av glädje
någon/djur skuttar (någonstans)
djur skuttar (någonstans)
någon skuttar (någonstans)
haren skuttade; barnen skuttade om­kring bar­fota på gräs­mattan
belagt sedan 1712; sv. dial. skutta 'springa; ta långa språng'; svenskt ord av osäkert urspr.
2 var­dagligt ut­föra till­fälliga och kort­variga arbeten utan att redo­visa förtjänsterna mest med tanke på olagliga hant­verks­arbeten
skutteri; skuttning
någon skuttar (i/inom något)
någon skuttar (i något)
någon skuttar (inom något)
belagt sedan ca 1975
skuttaskuttande
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng.
Solen står på Orrberget.
Sunnanvind brusar. Evert Taube, Sjösala vals (i Sjösalaboken, 1942)