publicerad: 2021  
1skvätta skvätte skvätt, presens skvätter
verb
skvätt`a
1 ibland med partikel, sär­skiltut fara iväg i skvättar
JFR stänka 1
något skvätter (ut)
vattnet kokade upp och skvätte ut över spisen
○ äv. med opersonlig konstruktion
det skvätter
det skvätte om stövlarna när han gick genom pölarna
○ äv. om pulver eller dylikt
sanden skvätte i ögonen
belagt sedan 1749; sv. dial. skvätta; trol. ljud­härmande
2 ofta med partikel, sär­skiltut få att fara iväg i skvättar
JFR stänka 2
någon/något skvätter (ut) något (någonstans)
någon skvätter (ut) något (någonstans)
något skvätter (ut) något (någonstans)
han råkade skvätta ut kaffet; hon skvätte kallt vatten i an­siktet
○ äv. ut­vidgat
hunden skvätte jord från rabatterna över gräs­mattan
belagt sedan 1741
skvättaskvättande
2skvätta skvättan skvättor
skvätt·an
substantiv
skvätt`a
● busk­skvätta eller sten­skvätta
belagt sedan 1712; av ljud­härmande urspr.