publicerad: 2021  
skägg skägget, plural skägg, bestämd plural skäggen
skägg·et
substantiv
1 (längre) hår­växt på (en mans) haka eller kinder ibland inklusive mustasch
JFR mustasch, skepparkrans
skäggväxt; helskägg; hipsterskägg; lösskägg; pipskägg; slutspelsskägg; vikingaskägg
an­lägga skägg; ansa skägget; låta skägget växa; raka av sig skägget
○ äv. bildligt i ut­tryck för otydlighet
tala i skägget; mumla i skägget; muttra i skägget
○ någon gång äv. om person med skägg
de berömda skäggen som provocerade svenska folket i tv
○ äv. om liknande hår­växt på djur el. växt
skäggam; skäggsimpa; getskägg; hovskägg; ostronskägg
Arons skägg en kruk­växt med ned­hängande revor och luddiga bladArons skägg här­stammar från Kina och Japan
jämnt skägg var­dagligtjämn ställningmellan jäm­bördiga mot­ståndare: enligt den senaste opinions­mätningen är det jämnt skägg mellan de två politiska blocken
sitta/stå med skägget i brev­lådan var­dagligtvara i knipanär flygbolaget plötsligt gick i konkurs stod många resenärer med skägget i brev­lådan
tala ur skägget 1tala tydligttala ur skägget så att jag hör vad du säger! 2upp­riktigt säga vad man tyckerhan försökte få justitie­ministern att tala ur skägget om den senaste rätts­skandalen
tvista om påvens skägg tvista om något menings­löst eller något som är omöjligt att av­göra
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska skäg; nord. ord med grundbet. 'ngt som sticker fram'; jfr ur­sprung till schagg, skog
2 över­skjutande kant vid smide och dylikt
skäggrand
○ äv. takskägg
○ äv. historiskt ut­byggnad på för­stäven på segel­fartyg
belagt sedan 1800 (i bet. 'takskägg')