publicerad: 2021  
1skärra skärran skärror
skärr·an
substantiv
skärr`a
● nattskärra
○ äv. om andra (när­besläktade) fåglar med knarrande el. surrande läte
belagt sedan 1904; sv. dial. skärra; till 2skärra 2
2skärra skärrade skärrat
verb
skärr`a
1 ofta med partikelnupp göra rädd
någon skärrar (upp) någon
han ville inte skärra (upp) henne när han kom hem mitt i natten, så han väckte henne inte
○ äv. försvagat göra nervös
alla blev skärrade när tv skulle komma och göra ett reportage
belagt sedan 1774; sv. dial. skärra, till skär 'rädd; skygg'; besläktat med scherzo; jfr ur­sprung till skrämma
2 ge ifrån sig knarrande, surrande eller skärande ljud särsk. om vissa fåglar, t.ex. natt­skärra
djur skärrar
skärrande gräs­hoppor
belagt sedan 1747; sv. dial. skärra 'prata; skorra; knarra'; av ljud­härmande urspr.; jfr ur­sprung till nattskärra
skärraskärrande