publicerad: 2021  
skönhet skönheten skönheter
skön·het·en
substantiv
skö`nhet
1 det att vara full­ändat vacker
skönhetsideal; skönhetssinne; skönhetsupplevelse
templets skönhet; det toskanska landskapets skönhet
sär­skilt vid beskrivning av kvinna
han var förhäxad av hennes skönhet
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska skönhet
2 mycket vacker kvinna
en firad skönhet; allt klär en skönhet
belagt sedan 1650
När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla. Nils Ferlin, När skönheten kom till byn (i Goggles, 1938)