publicerad: 2021  
skönja skönjde skönjt, presens skönjer
verb
skön`ja
● otydligt ur­skilja över långt av­stånd, genom töcken eller dylikt
JFR ana
någon skönjer något
hon kunde skönja stugan på andra sidan sjön
○ äv. bildligt
man kunde skönja ett slut på konflikten
belagt sedan 1416 (översättning till svenska av öppet brev utfärdat 1345 av riddaren Rörik Tordsson (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska skynia; bildn. till 2skön!!
skönjaskönjande