publicerad: 2021  
1slem slemmet
slemm·et
substantiv
slem´
● segt sekret från människa, djur el. växt
han hostade upp en massa slem; vattnet var fullt av grönt slem
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska slember, slim; gemensamt germanskt ord, besläktat med lim
2slem slemt slemma
slemm·are
adjektiv
slem´
● var­dagligt, något ålderdomligt usel
en slem förförare
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska slember; av lågtyska slim 'sned; dålig'; av om­diskuterat urspr.