publicerad: 2021
1slem
slemmet
slemm·et
substantiv
slem´ 
●
segt sekret från människa, djur el. växt
han hostade upp en massa slem; vattnet var fullt av grönt slem
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska slember, slim; gemensamt germanskt ord, besläktat med
lim
2slem
slemt slemma
slemm·are
adjektiv
slem´
●
vardagligt, något ålderdomligt
usel
en slem förförare
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska slember; av lågtyska slim 'sned; dålig'; av omdiskuterat urspr.
