SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

slyngel slyngeln slynglar

slyngl·ar

substantiv

slyng`el

● starkt ned­sättande ouppfostrad pojke eller ung man

JFR drummel, lymmel

slyngelaktig

belagt sedan 1613; av lågtyska slüngel med samma betydelse, till slingen 'sno sig'

SO

Alfabetisk lista

  slutända subst.
  slutände subst.
  sly subst.
  slyna subst.
  slynga subst.
  slyngel subst.
  slyngelaktig (slyngel)
1slå subst.
2slå verb
  slå an verb
  slå av verb

  Till   alla ordböcker