publicerad: 2021  
slänga slängde slängt, presens slänger
verb
släng`a
1 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, ut kasta vårds­löst och häftigt
någon slänger (bort/ut) något
någon slänger (bort) något
någon slänger (ut) något
någon slänger något (efter/till någon/något)
någon slänger något (efter någon)
någon slänger något (efter något)
någon slänger något (till någon)
någon slänger något (till något)
han slängde skräpet i containern
äv. göra sig av med
de här gamla pjäxorna kan vi väl slänga; slänga (ut) pengar på skräp
äv. bildligt
slänga glåp­ord efter någon
slänga käft se käft
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska slängia; gemensamt germanskt ord, bildat till 2slunga!!
2 göra häftiga, svängande rörelser
något slänger
vagnen slängde hit och dit på den knöliga stigen
belagt sedan ca 1680
slängaslängande, slängning