publicerad: 2021  
tycke tycket tycken
tyck·et
substantiv
tyck`e
1 i vissa ut­tryck (mer känslo­mässigt grundad) in­ställning eller upp­fattning
SE tycka 1 JFR behag 1, 2skön, smak 3
om tycke och smak ska man inte diskutera, sägs det ibland; i mitt tycke är boken intressant
○ spec. i ett ut­tryck för positiv in­ställning
JFR tycke 2
en person efter hans tycke
○ äv. gottfinnande
handla efter eget tycke
belagt sedan 1509 (brev från ärkebiskop Jakob till Svante Nilsson (Grönblad)); fornsvenska þykke; till tycka
2 i vissa ut­tryck kärlek el. åt­minstone stark sympati
SE tycka om
tycke (för någon/något)
tycke (för någon)
tycke (för något)
tycke (mellan några)
han fattade tycke för henne; tycke upp­stod mellan ungdomarna
○ äv. förkärlek
han har fattat tycke för opera
○ i sammansättn. äv. det att vara till­dragande (på någon)
flicktycke; pojktycke
belagt sedan slutet av 1400-talet Schack-tafvels lek
3 vanligen med prep.av (viss) likhet vad gäller väsentliga drag eller dylikt
släkttycke
tycke (av någon/något)
tycke (av någon)
tycke (av något)
ett allvarsamt möblerat hus med tycke av kyrka
belagt sedan 1635