publicerad: 2021  
smeka smekte smekt, presens smeker
verb
sme`ka
● visa ömhet eller kärlek genom att mjukt föra handen över
JFR kela, stryka 1
någon smeker någon/något
någon smeker någon
någon smeker något
smeka barnets kind; hon smekte honom över pannan
○ äv. bildligt, spec. röra sig mjukt längs
vågorna smekte båtens sidor; vår­brisen smekte hennes kinder
○ spec. äv. om något som känns behagligt för sinnena
en musik som smeker örat
○ ibland i sport­jargong, sär­skilt i fråga om varsam (och teknisk) behandling av boll el. puck ofta med partikelnin
någon smeker in något
han smekte in 3–1 med en bred­sida
belagt sedan 1430-talet (De sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)); fornsvenska smekia; gemensamt germanskt ord, urspr. 'stryka'; besläktat med smickra
smekasmekande, smekning, smek
smekas