SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 snarkning snarkningen snarkningar snark·ning·en substantiv snar`kning ● det att snarka ○ äv. om enstaka bullersamt andetag snarkningarna från rummet bredvid väckte henne belagt sedan 1760 SO Alfabetisk lista snarfager adj. snarfyndig adj. snargiller (giller) snargiller (snara) snarka verb snarkning subst. snarlig adj. snarligen adv. snarlik adj. snarstucken adj. snart adv. Till alla ordböcker