publicerad: 2021  
1solitär solitärt solitära
sol·it·är
adjektiv
solitä´r
● mest i fack­språk som lever eller före­kommer ensam
solitärväxt
solitära bin
○ äv. som präglas av ensamhet
det solitära konstnärliga skapandet
belagt sedan 1769; av franska solitaire med samma betydelse; till 1solo
2solitär solitären solitärer
sol·it·är·en
substantiv
solitä´r
● varelse eller växt som lever eller före­kommer ensam
tigern är som vuxen en solitär
○ äv. om före­mål, sär­skilt ensamt in­fattad större ädel­sten vanligen diamant
belagt sedan 1790 (om ädelsten)