publicerad: 2021  
solsken sol­skenet
sol|­sken·et
substantiv
so`lsken
● det att solens strålar når jorden och allt­så inte hindras av moln
SE 1sken 1
solskenstimme; solskensväder
det var sol­sken hela dagen
○ äv. om sol­belyst om­råde
hon satt i sol­skenet på husets fram­sida
○ äv. bildligt med tanke på glädje, vänlighet m.m.
solskenshistoria; solskenshumör
hon var idel sol­sken mot barnen
(gå åt) som smör i sol­sken se smör
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska solskin