publicerad: 2021  
1som
konjunktion
[såm´]
1 i egenskap av
SYN. 1såsom 1
som värdinna för den här till­ställningen vill jag hälsa alla väl­komna
○ äv. som binde­ord vid jäm­förelse (ibland med funktion av en sorts prep.)
JFR 2liksom, 2såsom
om jag vore lika vacker som du, skulle jag vara lycklig
○ äv. in­ledande bi­sats
säg som det är; gör som du vill; som man bäddar får man ligga; han låtsades som om han var äldre än han var
○ ofta försvagat vid upp­räkning, siffer­angivelse m.m.
förstärknings­prefix som "jätte-" och "döds-"; så många som 20 åt gången
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska sum, som; urspr. bet. 'på samma sätt som' och nära besläktat med samma
2 i vissa ut­tryck och
föräldrar (så­väl) som barn roade sig kungligt
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
2som
subjunktion
[såm´]
● vid den tid­punkt när
(just) som hon öppnade bil­dörren körde cyklisten förbi
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (runristad gravhäll, Gothem, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform sum
3som
subjunktion
[såm´]
● vilken el. vilket el. vilka; som in­ledning till relativ­sats
JFR 1vars
staden, som ju ligger vid en älvmynning, är en viktig hamn­stad; pojken som står där borta är min bror; subjunktionen "som" som in­leder relativa bi­satser klassificeras traditionellt ock­så som relativ­pronomen
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Norra Härene, Västergötland); vanligen runform sum, fornsvenska sum, som
4som
adverb
[såm´]
1 i förbindelse med superlativ på visst sätt
hon är oslagbar när hon är som bäst
belagt sedan 1344 (stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska sum, som
2 i vilken stor grad! vid känslo­uttryck
JFR 2vad
som jag har saknat dig!; som vi har längtat!
belagt sedan 1883