publicerad: 2021
spets
spetsen spetsar
spets·en
substantiv
1
tunn ända av avsmalnande föremål
pyramidens spets; knivens vassa spets
○
äv. om position längst fram i ordnad grupp eller dylikt; ofta bildligt
översten red i spetsen för sitt regemente; en svensk delegation med utrikesministern i spetsen
○
äv. om person i främsta (samhälls)ställning
vanligen plur.
alla stadens spetsar hade infunnit sig
bjuda någon/något spetsen
sätta sig till motvärn mot någon/någothären var för svag för att kunna bjuda motståndarna spetsen
driva något till sin spets
tvinga fram ett avgörande
ställa något på sin spets
1tvinga fram ett avgörande
2presentera något i renodlad formvanligen ett problem
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken);
fornsvenska spetz; av tyska Spitz(e) med samma betydelse, till spitz 'spetsig'; besläktat med
spett; idiomet bjuda någon spetsen (1685) efter tyska einem die Spitze bieten, urspr. 'rikta svärdet eller lansen mot någon som tecken på att man är redo för strid'
2
mönstrat, genombrutet textilt arbete som är avsett för dekoration av klädesplagg, dukar, lakan och dylikt vanligen knypplat, virkat el. sytt av tunn tråd
spetsbroderi; spetsduk; spetskrage; spetsnäsduk; lakansspets; tyllspets
knypplad spets; linnelakan med bred spets; underkläder i svart spets
belagt sedan 1611;
av tyska Spitze med samma betydelse; samma ord som
spets 1
3
typ av hund med spetsiga upprättstående öron och mot ryggen ringlad svans om t.ex. gråhund el. lapphund
belagt sedan 1807;
av tyska Spitz(hund), till spitz 'spetsig'; jfr ursprung till
spets 1
4
informell beteckning; något ålderdomligt
(betyget) väl godkänd på universitetsnivå
hon fick spets på tentan
belagt sedan 1818
5
extra smaktillsats eller krydda i mat el. dryck
kaffe med spets av brännvin
belagt sedan 1879
