publicerad: 2021  
spilla spillde spillt, presens spiller
verb
spill`a
● ofta med partikelnut av miss­tag hälla ut vätska eller dylikt, särsk. vid mål­tid; äv. med av­seende på annan för­orenande före­teelse
någon spiller (ut) något
spilla (ut) mjölk; försök att inte spilla nu!; han spillde aska och tobak om­kring sig
○ äv. med stark ton­vikt på resultatet med partikelnner
någon spiller ner något
spilla ner duken
○ äv. bildligt med av­seende på tid m.m.
JFR förspilla
någon spiller något (på något)
de spillde för mycket tid på menings­lösa diskussioner; det var ingen idé att spilla fler ord på förslaget
(man ska inte) gråta över spilld mjölk se mjölk
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska spilla 'spilla; förstöra'; gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'dela i bitar'
spillaspillande, spill
spilla över