publicerad: 2021  
sporre sporren sporrar
sporr·en
substantiv
[spår`e]
● bygel med taggig trissa som fästs vid ryttares stövel­häl och an­vänds för att mana på och styra hästen
han satte sporrarna i hästen och galopperade iväg
○ äv. om liknande naturlig bildning på extremiteterna hos insekter, fåglar och vissa dägg­djur
○ äv. om liknande bildning hos vissa växter
gulsporre
○ äv. om köks­redskap med denna form
kaksporre
○ äv. bildligt om pådrivande kraft
JFR eggelse
pengar var ingen sporre för honom
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska spori; gemensamt germanskt ord, besläktat med sparka, spjärna, spår