publicerad: 2021  
1spåna spånan spånor
spån·an
substantiv
spå`na
● spån
○ ofta bildligt, sär­skilt i plur.
små­stycken för piano som brukar betraktas som spånor från den store mästarens verk­stad
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska spana
2spåna spånade spånat
verb
spå`na
1 mindre brukligt fram­ställa spån
någon spånar
○ äv. täcka med spån
spåna taket
belagt sedan 1579; fornsvenska spana
2 tänka eller sam­tala på ett fritt och improviserat sätt
någon spånar (om/på något/sats)
någon spånar (om något)
någon spånar (om sats)
någon spånar (på något)
någon spånar (på sats)
någon spånar (något)
ett upp­slag att spåna vidare på
○ spec. om skåde­spelare lägga till och ut­vidga rollens fast­lagda repliker
belagt sedan 1943; trol. etymologiskt identiskt med 1spåna!!
spånaspånande, spåning