publicerad: 2021  
spåra spårade spårat
verb
spå`ra
1 följa i spåren på någon, för att hinna upp och ta veder­börande till fånga
spårhund
någon spårar någon/något
någon spårar någon
någon spårar något
polisen spårade gärnings­mannen till en mindre ort i Västsverige
○ äv. om annat sökande
Posten lyckades spåra av­sändaren; hon spårade upp sina släktingar genom folk­bokföringen
○ äv. mer abstrakt
JFR upptäcka
hon kunde spåra ett visst miss­nöje i hans röst; ut­trycket kan spåras till början av 1800-talet
belagt sedan 1746
2 åka upp skid­spår
någon spårar
de två åkarna turades om att spåra
belagt sedan 1874
spåraspårande, spårning
spåra upp, spåra ur