publicerad: 2021  
spärra spärrade spärrat
verb
spärr`a
1 ibland med partikelnav, utan större betydelse­skillnad hindra rörelse i viss riktning på något; vanligen genom att placera ut spärr
SYN. stänga 3 JFR avspärra, blockera 1
någon/något spärrar (av) något
någon spärrar (av) något
något spärrar (av) något
den branta backen borde spärras av; polisen har spärrat vägen med bommar
○ äv. med av­seende på om­råde förhindra till­träde till
spärra av olycksplatsen
○ äv. om före­mål ut­göra hinder för rörelse
stenarna spärrade vägen
○ äv. med av­seende på före­mål som kan röra sig fixera (i visst läge)
spärra ratten
○ äv. bildligt omöjlig­göra an­vändning av
spärra ett bank­konto; spärra ett låne­kort; spärra ett passer­kort
spärrad ut­bildning se utbildning
belagt sedan 1658; trol. av lågtyska sper(r)en 'förse med sparrar; hindra'; till sparre; jfr ur­sprung till sparlakan
2 skilja bok­stäver inne i (ord) med mellan­rum vanligen för att särsk. fram­häva ordet
någon spärrar något
han hade spärrat ordet "demokratisk"
○ äv. med konstruktions­växling vanligen perfekt particip
något är spärrat
spärrad stil
belagt sedan 1823
spärraspärrande, spärrning
spärra in, spärra upp, spärra ut