SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

standert standerten standertar

stand·ert·en

substantiv

stan´dert

● tre­kantig flagga som an­vänds som igenkännings­tecken på far­tyg eller för signalering

belagt sedan 1730; av lågtyska standert med samma betydelse; av samma urspr. som standar

SO

Alfabetisk lista

  standardversion (version)
  standarstång (standar)
  stand-by adv.
  standby adv.
  standbypassagerare (standby)
  standert subst.
  stand-in subst.
  stank subst.
  stanna verb
  stanna av verb
  stannfågel subst.

  Till   alla ordböcker