publicerad: 2021
stanna
stannade stannat
verb
1
ibland med partikel, särskilttill, upp
upphöra att förflytta sig efter att ha gått, åkt etc.; om levande varelse el. fordon eller dylikt
JFR
stoppa 2
någon/något stannar (till/upp)
någon stannar (till)
någon stannar (upp)
något stannar (till)
något stannar (upp)
någon/något stannar (i/vid/för något)
någon stannar (för något)
någon stannar (i något)
någon stannar (vid något)
något stannar (för något)
något stannar (i något)
något stannar (vid något)
stanna för rött ljus; stanna och beskåda utsikten; stanna och hämta andan; de stannade till vid skyltfönstret; tåget stannade vid alla stationer
○
äv. (om apparat eller dylikt)
upphöra att fungera genom att någon mekanism inte längre rör sig
klockan hade stannat; maskinen stannade vid strömavbrottet; hjärtat stannade
○
äv. mer abstrakt
avbryta aktivitet eller dylikt
hon stannade vid en detalj i bilden och studerade den närmare; han stannade mitt i en mening; vi bör stanna upp ett tag och tänka efter
○
äv. mer el. mindre bildligt, spec. om process el. (upplevd) tid
stanna i utvecklingen; stanna i växten; tiden stannade när hans blick mötte hennes
○
spec. äv. för att uttrycka att något snarast blir lägre, mindre omfattande eller dylikt än förväntat
de genomsnittliga lönepåslagen stannade vid 3 %
○
spec. äv. med stark bibetydelse av att välja
med prep.för
han tvekade länge men stannade till sist för det billigare alternativet
○
spec. äv.
stelna om vätska
filbunken hade stannat
låta något stanna därvid
inte vidta några ytterligare åtgärdervi har hört det sista argumentet och jag föreslår att vi låter diskussionen stanna därvid
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska stadhna, till staþin, perfekt particip av
stånda; jfr ursprung till
äggstanning
2
få (fordon eller dylikt) att sluta förflytta sig
JFR
stoppa 1
någon stannar någon/något
någon stannar någon
någon stannar något
stanna bilen vid övergångsstället
○
äv. med avseende på person
hejda
hon stannade honom genom att ta tag i hans arm
belagt sedan 1430–50
Fem Mose böcker
3
ibland med partikelnkvar
avstå från att ge sig av och i stället bli kvar på viss plats
någon/något stannar (kvar) (någonstans)
någon stannar (kvar) (någonstans)
något stannar (kvar) (någonstans)
stanna (kvar) över natten; stanna i sängvärmen; stanna på middag; jag tror jag stannar hemma i kväll; de fick stanna i Sverige av humanitära skäl
○
äv. om icke-personlig företeelse
snön ser ut att stanna i år; några bilder på väggarna fick stanna kvar
○
äv. mer abstrakt
han fick stanna kvar på sin tjänst trots alla klagomål; bilderna stannade kvar i hennes huvud
○
äv. bildligt
reformerna stannade på papperet; allt som han hade sagt skulle stanna dem emellan
○
spec. i ett uttryck för (vanligen) positiv värdering
en nyhet som har kommit för att stanna
belagt sedan 1520-talet
Jungfru Marie Psaltare
stannastannande