publicerad: 2021  
stolthet stoltheten
stolt·het·en
substantiv
[stål`t-]
● det att vara stolt
stolthet (över någon/något/att+verb/sats)
stolthet (över någon)
stolthet (över något)
stolthet (över sats)
stolthet (över att+verb)
känna stolthet; hon lyste av stolthet när hon tog emot priset
○ spec. med bi­betydelse av värdighet
hans stolthet förbjöd honom att med­ge att han hade fel; hon svalde stoltheten och bad om ur­säkt
○ äv. med ton­vikt på känslans yttring
hon talade med stolthet i rösten om sina barn; han visade, inte utan en viss stolthet, sina medaljer
○ äv. om före­målet för denna känsla
stadens stolthet, det framgångs­rika fotbollslaget
belagt sedan 1536; jfr fornsvenska stolthet 'ståt, ståtligt upp­trädande'