publicerad: 2021  
stolt neutrum stolt, bestämd form och plural stolta
adjektiv
[stål´t]
● fylld av tillfreds­ställelse och själv­känsla över något positivt som veder­börande (direkt el. indirekt) är upp­hov till el. har an­knytning till
stolthet
stolt (över någon/något/att+verb/sats)
stolt (över någon)
stolt (över något)
stolt (över sats)
stolt (över att+verb)
stolt (sats)
de var stolta över sina väl­artade barn; den stolte ny­blivne fadern; hon var stolt ägare till en BMW
○ äv. som har stark känsla för sitt eget (höga) värde och und­viker allt som kan ifråga­sätta det
han var stolt och lät aldrig någon sätta sig på honom; hon var för stolt för att be om hjälp
○ äv. om handling eller dylikt
hans stolta hållning; hon gjorde ett stolt kast med huvudet
○ äv. om något som ger liknande in­tryck
en full­riggare med det stolta namnet "Äventyret"; partiets stolta mål
○ äv. om något som ger an­ledning till stolthet
landets stoltaste stund; partiets stolta liberala traditioner
stolt som en tupp mycket stolthan var stolt som en tupp när han mot­tog priset
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska stolter 'ståtlig; fram­stående; stolt'; av lågtyska stolt 'ståtlig; hög­modig'; trol. besläktat med stolle, stulta; stylta