publicerad: 2021  
1stopp stoppet, plural stopp, bestämd plural stoppen
stopp·et
substantiv
[ståp´]
1 (till­fälligt) uppe­håll i förlopp el. verksamhet eller dylikt; fri­villigt el. ofrivilligt
JFR avbrott, uppehåll 1
stoppsignal; stopptecken; driftstopp; importstopp; kreditstopp; lönestopp; motorstopp; prisstopp
stopp (för någon/något)
stopp (för någon)
stopp (för något)
stopp (i något)
sätta stopp för ryktesspridningen; det var till­fälligt stopp i busstrafiken; maskinen gick sönder och det blev stopp i produktionen; drömmen om ett totalt stopp för kärnvapenprov; hon åt några skedar gröt men sen var det stopp
○ spec. om att ett kommunikations­medel (reguljärt) stannar (el. om platsen för detta)
nästa stopp blir i Tomelilla
○ äv. mer konkret
JFR hinder
det var stopp i vasken
○ äv. med funktion av en sorts interjektion
"Stopp där!" sade vakten
stopp och belägg! var­dagligtlåt bli!, ta det lugnt!Stopp och belägg, så där får ni inte göra!
belagt sedan 1887; till stoppa
2 mängd tobak som fyller pip­huvud
pipstopp
belagt sedan 1851
2stopp
adverb
[ståp´]
● i ett ut­tryck och i sammansättn. alldeles
stoppmätt
stopp mätt
belagt sedan 1874