publicerad: 2021  
1sträcka sträckan sträckor
sträck·an
substantiv
sträck`a
1 sammanhängande del av linje som på båda sidor av­gränsas av en punkt
JFR linje 3, stråle 4
sträckan från punkt A till punkt B
○ äv. om (längd av) stycke väg eller dylikt
JFR etapp
körsträcka; raksträcka; vägsträcka
det är bara en kort sträcka så vi kan lika gärna gå; bara en station på en sträcka av tio mil; han sprang en sträcka av 500 meter; de fick skjuta på bilen vissa sträckor
○ spec. sport
han är bäst på de längre sträckorna, 5 000 och 10 000 meter; svenskarna drog ifrån på tredje sträckan i stafetten
belagt sedan 1747; till 2sträcka!!
2 mindre brukligt mark­område som är ut­brett i huvud­sakligen en riktning
en liten sträcka våt mark; från kullen kunde de se sträcka efter sträcka av skog­klädda berg
belagt sedan 1734
2sträcka sträckte sträckt, presens sträcker
verb
sträck`a
1 dra i (något) så att det blir längre
JFR dra 1, tänja
någon sträcker (på) något
när ylletröjan är tvättad ska den sträckas till rätt längd och vidd
○ spec. med av­seende på (del av) kropp göra rak och där­med längre ibland i syfte att nå något
JFR 2sträcka 2
hon sträckte på armarna och gäspade; han sträckte på halsen för att se bättre
○ spec. i en formel­artad order i gymnastik
armar upp­åt sträck!
○ äv. dra i (något) så att det blir rakt och hårt
JFR spänna 1
en tvätt­lina var sträckt mellan träden
sträcka på benen se ben
sträcka på sig vara stoltungdoms­turneringen blev en succé och arrangörerna har all an­ledning att sträcka på sig
sträcka vapen se vapen
belagt sedan 1511 (brev från domprosten i Strängnäs till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska sträkkia; trol. av lågtyska strecken 'sträcka ut', till strak 'rak'; jfr ur­sprung till bisträcka, straight, strak, strax
2 tänja (kropps­del) så att muskel- eller sen­skada upp­står
någon sträcker något
sträcka en muskel; han har sträckt en sena i nacken
belagt sedan 1572
3 ofta med partikel, sär­skiltfram, upp, ut föra (kropps­del, sär­skilt hand) i viss riktning
JFR 1räcka 3
någon sträcker (fram/upp/ut) något (till någon/något)
någon sträcker (fram) något (till någon)
någon sträcker (fram) något (till något)
någon sträcker (upp) något (till någon)
någon sträcker (upp) något (till något)
någon sträcker (ut) något (till någon)
någon sträcker (ut) något (till något)
sträcka upp armen i luften; han sträckte fram handen och hjälpte den äldre kvinnan ner från bussen
○ äv. med konstruktions­växling
hon sträckte fram en ask hals­tabletter för att bjuda sin förkylda kollega
○ äv. bildligt, sär­skilt om att erbjuda något
vi måste sträcka ut en hjälpande hand till de nöd­ställda
belagt sedan 1541
4 flyga flockvis i bestämd riktning el. över visst om­råde el. på viss tid; om (vissa) fåglar
SE sträck 2
djur sträcker
vild­gässen sträckte
belagt sedan 1828
5 bygga (lång­sträckt köl) på stapel­bädd vid fartygs­bygge
någon sträcker något
sträcka kölen
belagt sedan 1748
sträckasträckande, sträckning
sträcka sig, sträcka ut