publicerad: 2021  
1strö strödde strött, presens strör
verb
ibland med partikel, sär­skiltut låta (något fin­fördelat) falla här och där in­om visst om­råde
någon strör (ut) något (på/över något)
någon strör (ut) något (något)
någon strör (ut) något (över något)
någon strör något (någonstans)
strö salt på ägget; strö ut sand på upp­farten; strö lite persilja på potatisen; strö den rivna osten över korven
äv. med av­seende på olika före­mål (slarvigt) sprida
han strör all­tid sina små­prylar om­kring sig
äv. bildligt, spec. med bi­betydelse av slöseri
han strödde pengar om­kring sig; hon strödde sarkasmer om­kring sig
spec. äv. i ut­tryck för sporadisk före­komst i sammansättn. el. perfekt particip
ströjobb; strövis
strödda repliker; strödda an­märkningar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska ströia; gemensamt germanskt ord, besläktat med strå
ströströende
2strö ströet
strö·et
substantiv
fin­fördelat material som an­vänds som under­lag i spilta om t.ex. halm el. torv­strö
ströbädd; ströhalm
belagt sedan 1595