publicerad: 2021
1strö
strödde strött, presens strör
verb
●
ibland med partikel, särskiltut
låta (något finfördelat) falla här och där inom visst område
någon strör något (någonstans)
någon strör (ut) något (på/över något)
någon strör (ut) något (på något)
någon strör (ut) något (över något)
strö salt på ägget; strö ut sand på uppfarten; strö lite persilja på potatisen; strö den rivna osten över korven
○
äv. med avseende på olika föremål
(slarvigt) sprida
han strör alltid sina småprylar omkring sig
○
äv. bildligt, spec. med bibetydelse av slöseri
han strödde pengar omkring sig; hon strödde sarkasmer omkring sig
○
spec. äv. i uttryck för sporadisk förekomst
i sammansättn. el. perfekt particip
ströjobb; strövis
strödda repliker; strödda anmärkningar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska ströia; gemensamt germanskt ord, besläktat med
strå
ströströende